Maria Robsahm (fd Carlshamre) i Humanisten
Här är utvalda delar av intervjun, dvs det som handlar om religion. Ord i fet stil inne i intervjun är förstås mina egna markeringar, och även mina kommentarer är "feta".
På frågan om vad hon tror, svarar Robsahm:
"Så vitt jag vet, så har jag ingen anledning att tro att det finns något sådant som de gudstroende säger är Gud. Men vem är jag att säga att det inte en dag skulle kunna visa sig att de har rätt? Jag förhåller mig, kan man säga, väldigt öppet eller ödmjukt. Själva grunden i en humanistisk attityd är ju att ständigt vara beredd att ompröva sina hypoteser."
Humanistisk attityd: Vi vet att vi har rätt, men är ödmjuka och skulle ändra oss om vi har fel. Vilket vi inte har.
Detta återkommer varje gång humanisterna syns i media.
Jag vill gärna lyssna och höra vad de troende har att säga! Jag känner djup respekt för att människor söker på olika sätt - det andliga behovet, som man brukar tala om, eller den andliga längtan. De kan ta sig olika uttryck och jag måste inte följa med på alla irrgångar, men för mig ligger också detta i att vara humanist: att ha en ödmjuk inställning till att människor ibland kan hamna väldigt fel. Jag respekterar dem, så länge de i sin tur har respekt för mig och andra.
Problemet med de fundamentalistiskt troende, som motsätter sig det sekulära idealet, är just att de vill lägga embargo på politiken. De har ju den något perversa åsikten att deras egen världsbild och moral ska genomsyra samhällslivet! Jag vänder mig mot alla monopolistiska anspråk.
Hur perversa är då inte humanisternas åsikter? De vill ju att deras världsbild ska genomsyra samhället.
"De som idag förtrycks av religionsutövare och religiösa maktapparater är i stor utsträckning just kvinnor. Kvinnor faller offer för diskriminering, våld och mord i religionens namn."
Hedersvåld är kulturellt - inte religiöst. Jag citerar wikipedia:
Hedersmord som idé härstammar från en tid då det inte fanns nedskrivna lagar, statsmakt, domstolar eller polis. Om någon råkade ut för ett brott var det upp till dennes släktingar och vänner straffa förövaren. Den som hade dålig heder i sin by eller släkt blev då utan skydd eftersom ingen ville vedergälla de brott personen utsatts för. I många kulturer har idealet varit patriarkala maktstrukturer och därmed ett slutgiltigt ansvar för sin familj för familjefadern. Männen var tvungna att se till att deras hustrur, döttrar och systrar uppförde sig som sig som kvinnor borde göra. Det fanns till och med en viss gräns för hur illa man kunde låta en släkting uppföra sig. Och om en man inte lyckades ha denna kontroll över sin familj, så ansågs familjefadern svag och fick skämmas. Då var det lika bra att döda den vanartiga familjemedlemmen, så att hon eller han inte kunde bete sig illa längre och dra ännu mer skam över familjen. Detta samhällssystem är ursprunget till våra dagars hederskulturer.
En av Humanisternas nya favoriter är Stellan Skarsgård, som i helgen var med i Skavland på SVT. Jag såg inte programmet, men det finns ett referat och en länk till det i Dagen. Det känns som att Skarsgård är en stark kandidat till årets Hedeniuspris. Uttalanden som "Antingen finns Gud eller också är han en idiot" räcker nämligen långt för prisets jury. Priset går till en person "som i Sverige under året främjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap", men i realiteten går det till den kändis som har framfört mest religionskritik i media under året. Detta är tydligt när man tittar på listan över tidigare vinnare:
Även Carl Henrik Jaktlund har kommenterat programmet.
